Hade jag inte behövt åka på födelsedagskalas idag så skulle jag ha letat efter dig. Jävlar vad man känner sig hjälplös, tänk så fort det kan gå och bara försvinna. Jag hoppas för din familjs skull och din egen att du kommer till rätta och det är många som tänker på dig. Jag blir så förbannad när sånt här händer och när det är så nära en själv. Man går och tänker ”äh, varför skulle nån ge sig på mig” men det är just det, man har inte en aning om vad som kan hända. Man vill inte tro att man är lika sårbar själv. Men det är man tyvärr, på alla sätt och vis.Idag vaknade jag för 2a natten hemma i min egen säng utan min Alexander. =( Saknar honom men träffar honom om en stund. Vi ska på Johannas kalas för hon har fyllt år STORT GRATTIS till henne. Ikväll vet jag inte vad som händer, om jag blir i Solvarbo eller om jag blir hemma hos papi eller kanske till och med hemma hos mami med Alex? Framitden är oviss!
Nu ska jag hämta Jennifer och sen vette fan vad jag ska göra.
Alexander, you’re the one <3