Det var dom orden jag aldrig trodde på! Senast i Lördags satt jag och grät i min ensamhet i bilen när jennifer och elin gick in på donken. Det var bara timmar efter att det hade tagit slut. Jennifer och Elin träffade på Blom och Markus i Borlänge. Jag sa ingenting, inte ett ord..Inte ens hej! Jag var så upptagen med mina egna tankar.
Klockan vart sent och vi åkte hem, mina ögon orkade bara inte mer. Efter alla tårar så kändes dom som två sega bollar som knappt kunde hållas öppna. 01.40 vart klockan till slut, jag parkerade bilen hemma hos pappa och då ringer min telefon. Det var Alex! Och orden han sa gjorde mig så jävla glad: ”Kan inte du komma till vikmanshyttan? Jag saknar dig!” Det var det enda jag tänkte på, på vagen dit. Sen gick vi igenom allt, det hade tydligen hänt massa grejjer under kvällen, han var lessen. Inte för att han sa det men det syntes på honom. Och sen pratade vi om ”oss”. Och nu ville han igen! Vi pratade länge innan vi drog på en film. MIIB. Talande hundar is teh shajt! xD Så nu har vi iaf talat mycket och igår satt vi på ringarna igen! <3 Nu måste du hålla det här gubben! Jag orkar inte vara lessen mer!
Igår fyllde iaf mamma år. kom lite folk i form av Camilla och Carina + Jag och Alex då!
Sen skjutsade jag hem alex och åkte hem till pappa och sov. Fett trött! Sen idag så kommer det oxå folk. Sen kanske det blir borlänge en vända! Ska köpa mig en hamster igen!